Arkeologiska fynd från Slussen

Foto: Sofia Jemthans

Arbetet med att bygga om Slussen i Stockholm påbörjades 2016 och beräknas pågå till 2025. Anledningen till ombyggnationen är att Slussen är utsliten, behöver rivas och byggas upp från grunden. Således grävs stora massor ur, inte minst under vattnet där botten muddras. Massorna från havsbotten körs till Ragn-Sells kretsloppsanläggning Högbytorp i Bro, utanför Stockholm. I perioder finns tre arkeologer, på uppdrag av Stockholms stad, på plats på Högbytorp för att gå igenom de omfattande massorna.

– Det är väldiga mängder material och vi går igenom några procent här på Högbytorp, men det vi går igenom säger ändå en hel del om hur stockholmarna levde, säger Björn Carlson, arkeolog vid Arkeologikonsult, som utför arbetet.

Ser olika tidsepoker

Man muddrar så djupt som ner till åtta meters djup och kan genom att gräva i olika nivåer se hur massorna särskiljer sig, det vill säga vilken tidsepok som finns i vilket lager. Det äldsta hamnar längst ner och så vidare.

– Det som är unikt med muddermassorna är att de kommer från under vattennivån, vilket är en syrefattig miljö som bevarar allt organiskt. Vi har till exempel hittat lädermaterial som barn,- ungdoms,- och vuxenskor från 1300-talet i de djupaste lagren, vilket är material som vi inte hittat mycket av tidigare.

Björn och hans kollegor har också hittat en hel del välbevarade trädetaljer, glas och porslin, vilka precis som läder hjälper till att datera jordmassorna.

– Vi har hittat många kritpipor, vilket var de man rökte tobaken med. De ser ut på olika sätt under olika faser vilket hjälper oss att datera ganska precist. Vi ser också på vardagslivet och vilken typ av bordskultur man hade genom att titta på keramikfynd som tallrikar. Eftersom folket inte var skrivkunnigt, markerade man personliga ägodelar med att rista in ett bomärke.

Många fynd från tranbodarna

Den största delen muddringsmassor som arkeologerna på Högbytorp går igenom är från 1500- till 1700-talet. På den tiden låg Tranbodarna på den plats där McDonalds ligger idag och många av fynden kan härledas från bodarna.

– I tranbodarna kokade man sältran, vilket är halvruttet sälfett som kokades i stora grytor. Det luktade vidrigt och det var därför man la det utanför stan, som Södermalm var på den tiden, och man kan i massorna fortfarande känna lukten av tjära.

– Genom trankokeriet framställde man bränsle till tranlampor, så att stockholmarna hade belysning till vintern när mörkret föll. Lyset behövde man bland annat för att kunna utföra sina viktiga handarbeten om kvällarna.

Genom tranbodarna har arkeologerna gjort fynd som sälpenisar, tunnor och redskap. I massorna har man också hittat många fynd av andra djur än sälar vilket tyder på att Södermalm var djurtätt på den tiden.

– Via djurbensmaterial kan vi se slaktspår som säger något om hur och vad man åt. På makronivå kan vi med hjälp av experter titta i jorden och analysera vad för spannmål och andra typer av föda man åt och vilka parasiter som finns i till exempel spillning. Man kan komplettera från olika håll och få en ganska tydlig bild av hur stockholmarna levde, säger Björn Carlson.

Blir populärvetenskaplig bok

Det arkeologiska arbetet pågår stötvis under arbetet med nybyggnationerna av Slussen.

– Det vi får fram ut muddringsmassorna är ett bra komplement till arkeologin på landbacken, eftersom det organiska kan fångas upp på ett helt annat sätt.

Helhetsbilden av Slussens historia växer fram vartefter och mycket av de fynd som hittas och de slutsatser som dras kommer att finnas tillgängliga för allmänheten.

– De riktigt fina fynden läggs upp på arkeologisidan ”Slussenportalen“ och en del hamnar sedan på Medeltidsmuseet , så att alla kan få se dem. Vi kommer att skriva en rapport om det här och målet är att det också ska bli i form av en populärvetenskaplig bok, så att det inte bara blir i akademisk rapportform.

På Edaportalen använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies. Ok, jag fattar!